Mobbning: Så kan den motverkas

Publicerad
Uppdaterad

Mobbning i arbetslivet är ett av våra dödligaste arbetsmiljöproblem, menar psykologen och forskaren Stefan Blomberg. Trots det är mobbning fortfarande tabu att prata om – och en utmaning på varje arbetsplats. Men det går att förebygga med tydliga rutiner och god organisation. "Det är som med brandskydd", säger han.

Om vi kan ta bort hela problemet med kränkande särbehandling skulle det minska dödstalen inom hjärt- och kärlsjuklighet lika mycket som om vi tog bort diabetes eller högt alkoholbruk. Det menar Stefan Blomberg, forskare vid Linköpings universitet och psykolog på Arbets- och miljömedicin vid universitetssjukhuset i Linköping.

Statistik visar att det görs 1 000 arbetsskadeanmälningar på grund av mobbning varje år. Enligt Stefan Blombergs egen forskning är cirka 20 procent av den svenska arbetskraften utsatta för kränkande särbehandling, det vill säga en arbetsmiljö med risk för mobbning. I reda siffror handlar det om att runt 300 000 personer är utsatta för mobbning – och 100 000 för allvarlig sådan.

Och problemet har konkreta konsekvenser: Risken att bli arbetslös ökar femfaldigt vid mobbning, risken att drabbas av depression trefaldigt.

– Risken för ohälsa ökar exponentiellt, säger Stefan Blomberg och ritar en uppåtgående kurva med handen i luften.

Dessutom är psykisk ohälsa i sig en ökad risk för att bli mobbad, precis som att i övrigt sticka ut på något sätt – att vara chef eller skyddsombud, till exempel. Däremot förekommer mobbning i alla branscher och oavsett om du är kvinna eller man.

– Människan är inte en fredlig varelse, säger Stefan Blomberg.

Homogenitet har varit en överlevnadsfaktor och utstötningsmekanismen är djupt rotad genetiskt – men det finns sätt att skydda sin organisation.

– I välfungerande organisationer är mobbning sällsynt. Det är som med brandskydd, man ska vara förberedd.

Lika delar handlingskraft och empati är receptet på ett ledarskap som motverkar problemen.

Med tillräckligt god social och organisatorisk arbetsmiljö, samt balans mellan ordning och reda och stödjande tillit, skapas en positiv spiral. Och likadant är oordning och otydliga roller i en organisation en tydlig grogrund.

Fyra steg för att hindra mobbning

  1. • Grundläggande konflikthantering. Skapa bra rutiner för när det uppstår konflikter i personalgruppen så att alla vet och känner sig trygga med vad de ska göra. Jämför med brandskyddsrutiner. Öva genom att även ta hand om mindre konflikter på ett aktivt sätt.
  2. • Värderingsarbete. Sätt tydliga regler för hur man beter sig på arbetsplatsen och prata om dem emellanåt så att det blir levande regler.
  3. • Genomtänkt 
arbetsmiljösystem.
Med tydlig och konkret beredskap för att agera vågar personalen söka hjälp i ett tidigare skede. Se till att det finns tillgång till kompetent och oberoende utredning av incidenter.
  4. • Riskbedömning. Hur ser maktförhållandena ut i organisationen? Vågar alla berätta vad de varit utsatta för? Ha beredskap för när en person med större makt än en annan utnyttjar det.

Hur gör man då? En grundregel för arbetsledande chefer är öppenhet och tydlighet. Man accepterar inte hemlighetsmakerier som ”säg inte att jag har sagt det, men …”. Den som har kritik ska kunna stå för den. Alla rykten om osämja lyfts tillsammans med de inblandade, så tidigt som möjligt. Öppenhet är A och O.

– Att starta en formell utredning på anonyma rykten är inte en åtgärd, det är i sig mobbning, säger Stefan Blomberg.

I utredningen är det viktigt att fokusera på det som faktiskt hänt, inte på vad de inblandade tycker eller känner. Det handlar om att fastslå hur vi beter oss mot varandra på jobbet och vad det får för konsekvenser.

Genom att kartlägga de konkreta handlingarna kan man också se hur långt processen gått. Det börjar ofta i arbetsrelaterade handlingar (att man inte blir betrodd, fråntas arbetsuppgifter eller ständigt granskas) och övergår i personrelaterade (att inte bli hälsad på eller uteslutning ur arbetsplatsens gemenskap).

Mobbning uppstår som regel ur olösta konflikter eller det Stefan Blomberg kallar ”rovjakt”; att man inte passar in eller anpassar sig till gruppens informella regler. Ofta övergår den ena orsaken i den andra.

Det är viktigt att den som utreder har allas förtroende, har det gått långt behöver man ofta ta in en utomstående som kan se situationen med nya ögon.

Även om det kan kännas svårt finns konkreta saker att hålla sig till för den som får ett kränkningsärende i knät, enligt Stefan Blomberg.

– Den som säger sig vara utsatt måste vara beredd att stå för det. Börja med att hantera det informellt, men bedöm hur allvarligt det är – hur rädd är personen? I en konflikt: sätt gränser. Om det är allvarligt; dokumentera och koppla in en oberoende part för utredning.