Tema: Kampen mot klockan

Allt fler hinner inte med jobbet under arbetstid. Samtidigt kan vi tack vare modern teknik i allt större grad själva påverka var och när vi arbetar, vilket innebär frihet och flexibilitet. Men också ökad risk för ohälsa. "Att jobba flexibelt och gränslöst ställer nya krav på både arbetsgivare och medarbetare", säger Joakim Rydvall som är förhandlare på Akavia.

Ökade krav och allt mer slimmade organisationer gör att många i dag har svårt att hinna med allt de ska göra på jobbet. I Arbetsmiljöverkets senaste stora arbetsmiljöundersökning uppgav till exempel sex av tio att de hade för mycket att göra på arbetet. Fyra av tio svarade att de varje vecka var tvungna att dra in på luncher, arbeta över eller ta med sig jobb hem.

I SCB:s senaste levnadsförhållandeundersökning uppgav ungefär hälften av de tillfrågade att de varje vecka var i kontakt med arbetet, antingen per telefon eller e-post, på sin fritid.

Häromåret konstaterade Jusek i en undersökning att ungefär en tredjedel av medlemmarna inte hinner med jobbet under sin arbetstid.

De senaste decenniernas teknikutveckling, framför allt på IT-området, har inneburit en mycket stor förändring av såväl vårt privatliv som arbetsliv. Det är dessutom teknik som gör att gränsen mellan arbete och fritid gradvis suddas ut.


Samtidigt som den
ökade flexibiliteten och gränslösheten – framför allt i kombination med hög arbetsbelastning – kan leda till stora negativa arbetsmiljökonsekvenser, innebär den också ökade möjligheter och större frihet för anställda att själva bestämma var och när arbetet ska ske.

– Möjligheterna att arbeta flexibelt är för många en förutsättning för att de ska få ihop sitt livspussel. Att fler får vara med och styra över sin egen arbetstid på ett konkret sätt är i grunden något bra. Men det behöver hanteras rätt för att det ska bli en positiv flexibilitet, säger Joakim Rydvall.

Enligt kritiker leder den ökade flexibiliteten, med bland annat allt större inslag av förtroendearbetstid, visserligen till ökad frihet, men till priset av att många i praktiken arbetar betydligt mer än vad de borde göra.

– Det är arbetsgivarens ansvar att styra upp och anpassa arbetsmängden, bemanningen, se till att medarbetarna har möjlighet till återhämtning, att det finns en balans mellan krav och resurser, rimliga tidsramar och att det inte uppkommer ohälsosam arbetsbelastning. Det flexibla arbetet ställer höga krav på arbetsgivare och ledarskapet – bland annat i form av tydligare mål och gränser för arbetet och högre grad av återkoppling.


Samtidigt förutsätter det
gränslösa arbetslivet att individerna själva är aktiva när det gäller att hitta rätt balans mellan arbete och privatliv, att de i växande utsträckning tar ansvar för sin egen arbetsmiljö och hittar egna strategier för att kunna hantera det flexibla arbetslivet.

– I forskningen använder man sig ibland av uttrycket egen subjektiv gränskontroll, som bland annat handlar om förmåga att säga nej, sätta gränser och att man kan avgöra när man är färdig med en arbetsuppgift. Vi ska naturligtvis göra ett bra arbete, men inom rimligt gränser. Tänk ”good enough”, säger Joakim Rydvall.

Enligt honom är det nödvändigt med en kontinuerlig dialog, men också återkommande avstämningar och uppföljningar, mellan medarbetare och arbetsledning om arbetsuppgifter och arbetsbelastning.

– På samma sätt som det är viktigt att medarbetarna får veta vad de ska göra och vad som förväntas av dem, är det viktigt att de är tydliga med sin chef om det är något som inte fungerar som det ska eller om de behöver hjälp med att hantera sin arbetsbelastning. Sättet som många av oss arbetar på i dag, flexibelt och på distans, gör att det är svårare än tidigare för chefer att se vad vi gör och hur vi mår.

Även Hanna Johansson, projektledare på arbetsmiljöorganisationen Prevent som ägs av Svenskt näringsliv, LO och PTK, betonar vikten av en kontinuerlig dialog kring stress och arbetsbelastning.

– Det bör vara en återkommande punkt på avdelningsmöten, vid medarbetarsamtal och liknande. Det är viktigt att det på arbetsplatsen finns en kultur som gör att alla vågar prata öppet om detta. Ibland kan det ligga skam och skuld i denna fråga. En medarbetare som drabbats av stressrelaterad ohälsa kan känna sig svag och en chef kan känna skuld.

Hanna Johansson säger att det kan vara bra att lokalt på arbetsplatsen bland annat komma överens om en gemensam policy när det till exempel gäller att vara nåbar per telefon eller kolla mejl efter arbetsdagens slut.

– Det finns mycket som kan påverka en individs stressnivå. Ett exempel är för hög arbetsbelastning, där kraven i arbetet överskrider individens resurser. Men även inre krav kan leda till stress, så som orimligt höga prestationskrav. I sådana fall kan individen bli hjälpt av att sträva mot ”good enough”, vetskapen om att allt de gör inte behöver vara perfekt.