"Det är en omtumlande sak att nästan dö"

Efter femton år som byråchef fick en livsomvälvande händelse Stefan Olsson att våga ta steget att bli egenföretagare. Nu styr han sin egen tid som kommunikationsrådgivare och erbjuder emellanåt sina tjänster gratis som "kommunikationsängel".

Stefan Olsson har ett stående skämt. Det dyker ibland upp som en liknelse när han ska beskriva sitt jobb, och brukar låta ungefär så här:

– Jag är som Tom Hagen i Gudfadern. Han är egentligen inte en del av familjen, men de lyssnar på honom.

Karaktären Tom Hagen är maffiabossen Don Vito Corleones adopterade rådgivare. ”Men inga liknelser i övrigt”, är Stefan Olsson snabb med att understryka.

– Jag syftar på vikten av en extern person. Alla har emellanåt ett behov av någon som kommer utifrån och ger sin syn på om du tänker rätt eller fel, någon som har sett det hända förut och har erfarenhet av hur man bygger kommunikationen runtom, säger han.

– Gemensamt för alla mina kunder, som finns inom myndigheter och företag, är att de har ett behov av att bygga sitt varumärke eller att skydda det.

 

Stefan Olsson

Ålder: 49 år.
Bor: Höllviken.
Gör: Kommunikationsrådgivare.
Utbildning: Civil­ekonom från Lunds universitet samt kurser på Wirtschafts­universität Wien och Harvard Business School.
Familj: Fru, två tonåringar, hästar och hund.
Tittar på: Ponny­tävlingar.

Han hjälper vd:ar att synas mer, lägga upp en mediestrategi eller att krishantera en beklämmande situation. De senaste åren har han bland annat jobbat med Sony Mobile och spelutvecklarföretaget Massive Entertainment.

– Jag har ett fantastiskt spännande liv just nu.

Det för närvarande spännande livet har han beskrivit i väldigt konkreta ordalag med en bild på Linkedin, där han sammanfattar sina första fyra år som fristående kommunikationskonsult. Det vill säga hans nya karriär efter att tidigare ha ägnat nästan hela sitt yrkesliv på PR-byråer som Grayling och Prime.

Bilden berättar att han har fakturerat 47 olika kunder 7,3 miljoner kronor och haft fem pro bono-projekt under benämningen ”kommunikationsängel” – men det ska vi återkomma till. Han har dessutom haft noll interna ledningsmöten och fler än tio gånger svarat ett telefonsamtal med ”Förlåt, jag står i stallet, kan jag ringa upp dig om en liten stund?”.

– Många frågar hur jag mår och hur jag klarar av det här, efter det som hände … Så jag ville verkligen visa att jag faktiskt mår bra nu. Det fanns nog de som trodde att jag inte kunde komma tillbaka. Jag tvivlade själv ibland, men jag har visat att det gick.

Söndagen den 21 september 2014 gav sig Stefan Olsson ut i trädgården i skånska kustorten Höllviken, en gammal sommarstugeidyll som förvandlats till villaområde. Han kopplade på alg­borttagningsmedel på trädgårdsslangen och tog sikte på villans tak. Men strålen nådde inte riktigt ända upp, så han gick till garaget för att hämta en stege. Ungefär där blir allting svart.

I nästa minnesbild ligger han fastspänd på en bår med nackkrage, remmar och slangar. Hans kläder har klippts upp och han ser med dimmig syn upp mot taklampor och en sådär åtta blåklädda personer medan någon säger ”Hej Stefan, du är på sjukhuset och vi ska hjälpa dig”.

– Det visade sig senare att stegen hade gått av på mitten och att jag hade fallit från ungefär tre och en halv meters höjd. Jag slog huvudet i asfalten och fick det läkarna kallade ett allvarligt skalltrauma. Det var min då tolvårige son som hittade mig avsvimmad.

Hans fru var inte hemma när det inträffade. När hon kom till sjukhuset blev hon förd till ett rum med kaffe och näsdukar och fick frågan om hon ville träffa en kurator.

– Hon trodde att jag hade dött, konstaterar han.

Smällen tog så hårt att han de första dagarna efteråt ibland hade svårt att minnas vad hon hette. Några månader senare skulle han i ett parti Monopol med dottern få 380 pengar. Hon lämnade fram en femhundring men han hade ingen aning om vad, eller ens om, han skulle ge henne växel tillbaka. I samband med ett mingel kände han nästan inte igen en enda bekant som hälsade.

– Jag hade så fruktansvärt ont i huvudet. Det kändes som att ha den värsta sortens migrän och samtidigt befinna sig på en gungande båt.

Återhämtningen tog tid. I ett helt år var han sjukskriven på hel- eller deltid.

– Men jag hade haft tur. Mitt huvud låg bara någon decimeter från en stenkant. Och tydligen landade jag på armbågen först. Hade jag landat lite annorlunda så hade jag nog inte suttit här i dag …

Stefans tre karriärtips:

1. Våga vara snäll. Det är en under­skattad superkraft ­i yrkeslivet.

2. Bejaka din inre nörd. Försök att bli riktigt bra på det du älskar.

3. Gör inget halvdant. Slarv är ett perfekt sätt att inte göra karriär.

 

Stefan Olsson har hela sitt liv definierat sig som en positiv person med mycket energi. Att förlora de egenskaperna gjorde honom vansinnig. Han älskade sitt jobb, då som kontorschef för Prime i Malmö, och kände paniken växa i takt med tvivlet över att någonsin kunna återvända.

Men långsamt började egenskaperna komma tillbaka. Det började med att han fyllde sina dagar med att baka. Det i kombination med en turbulent politisk samtid, och Stefan Olssons intresse för politiska frågor, gjorde att han började tänka ut politiska kommentarer utifrån sina bakverk. Resultatet blev en humorblogg om kakor och politik. Han började bli sig själv igen.

– Jag tänkte också mycket på om det hade varit game over den där dagen … att det fanns saker jag inte hade gjort än som jag hade velat hinna med. Det var inte så att jag hade funderat på de här frågorna innan. Jag trivdes med jobbet och hade fantastiska kollegor. Men det är en omtumlande sak att nästan dö. Det väcker tankar. Om familjen till exempel, att den kommer först.

Karriärmässigt fastnade han för två delar. Den ena handlade om att vara egenföretagare. Den andra om att dela med sig till mer behövande.

– En dag tog jag en promenad. Jag kom att tänka på affärsänglar, att de kan bidra med kapital och kunskap till nystartade företag. Jag hade inget kapital, men däremot kunskap. Då slog det mig: Kommunikationsängel!

Han rusade hem till datorn och googlade begreppet. Noll träffar. Han såg till att registrera det som varumärke.

– Så jag blev världens första kommunikationsängel, vilket handlar om att gå in i ett företag och bidra med min kunskap utan att ta betalt för det. Jag började med en organisation som heter Cancerkompisar, vars idé är att sammanföra cancerpatienters anhöriga.

Medveten om att välgörenhet knappast fyller plånboken förstod han att han också behövde betalande uppdrag. Men det var skrämmande att ta steget fullt ut som egenföretagare.

– Det kändes läskigt, såväl ekonomiskt som karriärmässigt och socialt. Men när jag berättade för min chef på Prime att jag ville starta eget så hade jag turen att de ville bli min uppdragsgivare. Så jag började som underkonsult för dem medan jag skaffade nya kunder. Det var ett fiffigt sätt att komma igång.

I dag är Prime inte kvar som uppdragsgivare. Flera av kommunikationsängel-uppdragen (som aldrig överstiger tio procent av verksamheten) har lett till nya betalande kunder.

– Den största utmaningen har varit att vara ensam. Både socialt sett och det faktum att man inte har någon att bolla med. Men vi är flera före detta kollegor som har startat eget som håller kontakten. Vi ringer till varandra när vi kör fast.

Rent fysiskt känner han inte längre av olyckan.

– Det bästa med det här nya livet är att jag får plats med så mycket i min tillvaro. Jag kan åka in till stallet en eftermiddag och hjälpa min dotter med hästarna. Jag kan studera en kurs i underrättelseanalys på halvfart och ändå hinna med att arbeta heltid.

Han är stolt över att ha lyckats få det att fungera.

– Som jag ser det har jag fallit, tänkt väldigt länge och gjort en plan. Sedan flög jag.