Forskare: Snabbare förändringar i staten
Uppdaterad
Svaga politiska majoriteter försvårar rationell och långsiktig styrning av den statliga förvaltningen och ökar risken för symbolpolitik, menar forskare. "Det är ganska lätt för partier som behöver profilera sig att gå till attack mot en myndighetsstruktur", säger Anders Ivarsson Westerberg som är professor i offentlig förvaltning vid Södertörns högskola.
Under senare år har det fattats en rad mycket uppmärksammade beslut kring statliga myndigheters verksamhet och lokalisering.
Några av de mest diskuterade gäller den kraftiga förändringen av Arbetsförmedlingen som just nu pågår och nedläggningen – som dock stoppades – av Jämställdhetsmyndigheten.
Men också utlokalisering av en rad myndig heter och myndighetsjobb från Stockholm.
– Att förändra myndigheter är en del av den politiska arsenalen och ett sätt att styra och visa på handlingskraft, säger Anders Ivarsson Westerberg och fortsätter:
– Modellen med fristående myndigheter har gjort att vi i Sverige hittills varit ganska förskonade från allt för stor ryckighet och alltför snabba stora förändringar av myndighetsstrukturen. En viktig roll för förvaltningen är att stå för kontinuitet.
Louise Bringselius, docent i företagsekonomi vid Lunds universitet och forskningsledare i den statliga utredningen Tillitsdelegationen, menar att det fragmentiserade politiska landskapet med oklara majoriteter bidrar till ryckigheten i förvaltningspolitiken.
– Men även att samhället är mer snabb-föränderligt i dag än tidigare. Alla organisa tioner, privata såväl som offentliga, genomgår snabba förändringar.
– Det är viktigt, inte minst för att minska ryckigheten, att politiken håller en viss distans till förvaltningen och låter generaldirektörerna påverka hur man ska gå till väga för att uppnå vissa resultat, att det finns en tillit. Samtidigt har politiken ett behov av att styra. Här finns ett naturligt spänningsfält. Jämfört med kommuner och landsting finns det dock inom staten i allmänhet en tydligare gräns mellan politik och förvaltning.
Under de senaste åren har regeringen låtit omlokalisera en rad myndigheter och myndighetsjobb från Stockholm till andra delar av Sverige.
– Det är tydligt att det behövs ökad statlig närvaro runt om i landet. På kort sikt kan man dock förvänta sig att omlokaliseringar har negativ effekt på verksamheten. På lång sikt kan det vara precis tvärtom.
Enligt Louise Bringselius är gradvisa omlokaliseringar och organisationsförändringar i allmänhet betydligt bättre än snabba, både för verksamhetens kvalitet och de personer som berörs.
– Jag tycker att man i större utsträckning bör genomföra omlokaliseringar stegvis och i dialog med myndighetschefer och anställda.
Blir det fler statliga myndighets förändringar?
– Ja. Jag tror bland annat att vi ser framför oss en fortsatt trend av sammanslagningar av myndigheter. Stora myndigheter blir ofta mer byråkratiska, men det kan minska ryckigheten och underlätta samverkan eftersom flera verksamheter då ligger under samma tak. Jag tror också att myndigheter kommer skaffa fler filialer.
Under de senaste decennierna har utredningsväsendet, det som en gång i tiden var en svensk paradgren, gradvis rustats ned, menar Göran Sundström, professor i statsvetskap vid Stockholms universitet.
– 73-punktsprogrammet är ett bra uttryck för detta. Det fastslår ganska så detaljerat vad som ska göras, utan att man först har utrett vad som är lämpligt och vilka konsekvenser olika åtgärder kan få. Man hoppar i princip över utredningsledet och bestämmer sig i betydligt högre grad än tidigare direkt för både målen och medlen, vilket kanske inte leder fram till de mest effektiva lösningarna.
– Den traditionella metoden i Sverige har varit att politiken har pekat ut samhällsproblem som man har velat ha utrett hur de ska lösas, till exempel av flermans- eller parlamentariskt sammansatta utredningar. Dessutom med ordentliga remissomgångar. Därefter har man tagit ställning till de olika alternativen som utredningen tagit fram.
Göran Sundström säger att intresset för att förutsättningslöst pröva frågor är betydligt svalare i dag.
– Nu handlar det ofta om snabba enmansutredningar som egentligen bara har till uppgift att exekvera det som redan är bestämt. Direktiven är beställningsverk på ett helt annat sätt än vad de var tidigare.
Enligt Göran Sundström kan många av de senaste årens skandaler och affärer i staten ses som tecken på att beslut fattas för fort och på för dåligt underlag.
– Eftertänksamhet och tröghet, som en gång sågs som positiva värden i staten, har blivit något fult. Tidigare var det viktigt att ordentligt begrunda saker och ting innan man fattade beslut, speciellt när det gällde lagstiftning. Det är det inte längre.