Hon vill förändra bilden av Almedalen

I takt med att Almedalsveckan vuxit har kritiken ökat, och det gäller allt från höga boendekostnader till att media slukat en större del av programpunkterna. Projektledaren Mia Stuhre håller inte med kritikerna, utan menar att arrangemanget är troget sitt demokratiska uppdrag.

År 2001 arrangerades 52 tal, seminarier och möten. År 2018 noterades hela 4 311 stycken. Almedalsveckan har växt lavinartat under 2000-talet och i takt med tillväxten har kritiken tilltagit. Den handlar bland annat om ökande boendekostnader, att veckan ”blivit en festival för maktens elit” samt att näringsliv och medier slukat en allt större andel av veckans många programpunkter. 2018 stod de tillsammans bakom 1 627 av dem, enligt Dagens samhälle.

Även om försäljning inte får förekomma på plats, så handlar deltagandet för många aktörer om att synas, stärka sitt varumärke, lobba mot politiker och knyta affärskontakter.

Mia Stuhre är projektledare för Almedalsveckan, på uppdrag av Region Gotland som ansvarar för värdskapet och vilka som får ställa ut. Hur ser hon på utmaningen att upprätthålla evenemangets demokratiska uppdrag i förhållande till det?

– För att driva samhällsutveckling behövs politiken. Frågorna som politiker tar beslut om kommer ofta från folket, rörelser, organisationer och vetenskap. Därtill behövs näringslivet för finansiella medel att genomföra förändringarna. Alla behövs. Vi har gått från att vara politikervecka till att vara en demokrativecka. En vecka för samhällsutveckling.

Däri finns alltså ingen utmaning, enligt Mia Stuhre. Mixen bland utställarna är som sig bör.

– Vi hade 2 400 namngivna politiker på plats under 2018 som deltog i 1 400 evenemang. Så de är där. Och även om de inte har så många seminarier själva så besöker de andras, säger hon, men uttrycker samtidigt oro över att politiken upplevs ha blivit mindre synlig under veckan.

 

"Vi har gått från att vara politikervecka till att vara en demokrativecka. En vecka för samhällsutveckling."

Den stora utmaningen ligger snarast i att kommunicera en annan bild av Almedalsveckan än den som kritikerkåren gör gällande, menar hon. Som exempel nämner hon flera tillfällen då möten under Almedalsveckan har lett till samhällsförändrande beslut, vilket hon anser vara en del av veckans demokratiska uppdrag.

– Ett år slog parter från ideella organisationer och näringsliv sina kloka huvuden ihop för att finansiera läxhjälp – i syfte att minska utanförskapet och i detta fall få upp skolbetygen i Malmöstadsdelen Rosengård. Det kallar jag samhällsutveckling.

Vad gäller boendekostnader har regionen inget förfogande över de andrahandshyror som stigit till följd av efterfrågan, menar hon, men de arbetar själva för att erbjuda alternativ.

– Att det inte finns billigare boendealternativ är en fördom. Ifjol kom en centerpartistisk ungdom från Botkyrka, som efter många år av längtan äntligen fick besöka Almedalen. Han reste hit och bodde i en skolsal i åtta dagar för under 1 500 kronor. De som inte har råd att komma eller jobbar, kan dessutom se alla evenemang gratis på webben.

Det är sådana exempel de måste bli bättre på att lyfta, menar hon.

– Almedalsveckan är inget elitistiskt evenemang, utan det finns alla möjligheter att delta. Vårt program är trots allt unikt i det avseendet att det är gratis folkbildning för alla.