Hon gör upp med "förpappringen"

Känns det som att varje arbetsuppgift du blir klar med ger dig två nya? Du kan ha rätt. Den så kallade ”förpappringen” tilltar på de flesta arbetsplatser – och det handlar definitivt inte om papper, menar filosofen Jonna Bornemark som lanserade begreppet i höstas.


Nej, säger hon och skrattar.

– Den som tror att digitaliseringen är lösningen har inte förstått problemet alls.

I grunden handlar förpappringen i stället om kontroll och tillit, förklarar hon. Praktiskt tar den sig nämligen uttryck i allt mer och detaljerad dokumentation och kontroll – pappersarbetet blir viktigare än själva verksamheten.

– Det finns en tro på att all kun­skap ska finnas i dokument, att det bli rättssäkert om man tar ifrån människor handlingsfriheten. Personal ska kunna följa en manual och göra rätt, säger Jonna Bornemark.

– Problemet är att vi helt bortser från omdömeskunskapen, en del av det jag kallar intellectus.

Vad är intellectus?

– Insikten om att det finns saker vi inte vet och förmågan att förhålla oss till det. Och trots att vi inte vet, ändå sätta ner foten och handla. Det kan en dator aldrig göra. Det är inte en matematisk operation, säger hon.

Men hon är på intet sätt emot digitaliseringen eller datorer:

– Men jag vill bredda förnuftet och ta in mer än det vi uppfattar som objektivt mätande i kunskapsbegreppet. Vi tänker ofta på känslor som problem vi vill bli av med – i stället för som en kunskapskälla. Det har länge gällt att fjärma sig från det subjektiva och utveckla det objektiva.

Denna utveckling har pågått i 400 år, sedan renässansens dagar, men det har accentuerats i olika epoker. I vår tid ser Jonna Bornemark en klar påverkan av att New Public Management, NPM*, har vuxit under 2000-talet.

– NPM handlar om att göra marknad av det som inte varit en marknad tidigare, som vård, skola, omsorg – till och med Svenska kyrkan tar till sig praktiken. I en marknad måste det finnas mätbara enheter att räkna på. Det gör att mänskligt omdöme inte ses som en tillgång. Kvalitetsbegreppet har kidnappats av sådant som går att mäta.

Kan en dator lagtolka?

Hon tar ett exempel från Juseks värld: Lagboken säger vad som är rätt och riktigt, lika för alla – men den ska tillämpas på varje individuellt fall, ibland ganska komplicerade sådana som kräver just omdöme. Kan en dator tolka lagen utifrån olika situationer?

Det är inte vad datorer gör bäst, hävdar Jonna Bornemark, om inte annat så måste ju någon tolka situationen och skriva in den i datorn. Vi bör sluta undantrycka människans professionella omdöme och i stället odla det, bygga tillit och hitta ett mätsystem som värderar människors omdöme, menar hon.

Vad blir annars effekten av ”förpappringen”, som hon ser det? Jo, ett strömlinjeformat samhälle där administrationen växer i båda ändar; både för att människor ska ägna sig åt dokumentation i stället för själva verksamheten och för att människor förväntas ta in dokumentation i stället för att själva tänka efter.

– Det skapar lydiga medarbetare som inte tänker själva och inte vågar fatta egna beslut av rädsla för att göra fel. Och en etisk stress hos de som vill fokusera på kärnverksamheten, men måste lägga en massa tid på administration.

Mycket i det moderna marknadstänkandet drivs av kostnadsbesparingar. Allt ska gå ihop, och helst gå med vinst.

– Inom ekonomin räknar man, det är det man gör. Ekonomin som sådan kräver viss förenkling, att det komplexa osynliggörs, säger Jonna Bornemark och tillägger att det inte är ekonomins fel, men samhället har idealiserat den till det huvudsakliga styrsystemet.

Men vi måste väl ändå granska verksamhet, makthavare, att allt går rätt till? Jonna Bornemark tar ett djupt andetag. Jo, hon håller med. Men invänder samtidigt: hur granskar man effektivt?

– Vi har varit blinda för granskningens kostnader – både ekonomiskt och kostnaden i tillit och förtroende. Tillit föder personal som fokuserar på att göra ett bra jobb.

Har man i stället misstänksamhet som grund i verksamhetens styrning skapar det ett behov av granskning. Då fokuserar personal på att inte göra fel, snarare än att göra rätt.

– I slutändan finns det risk för banal ondska, det vill säga att man friskriver sig från ansvar och ”bara lyder order”, säger hon.

Då är det bättre att lita mer på tilliten som styrande kraft, anser hon. Sluta granska att det går rätt till – och granska i stället det som går fel.

– Vi bör jobba mer med visselblåsarkultur och uppmuntra organisationer att slå larm i stället för att odla lojalitetskulturer.

Hur ska man som medarbetare och som chef hantera den här förpappringen?

– Chefer har ett ansvar för att det finns utrymme för professionellt omdöme. Se till att administrationen stödjer kärnverksamheten och inte tvärtom.

– Vi behöver alla skapa utrymme för reflektion och fokusera mer på att utveckla vår omdömeskunskap – det som datorn inte har. Ta vara på känslor som en kunskapskälla, träna lyhördhet för stämningar och granska våra egna reaktioner och förutfattade meningar.

*NPM handlar om en allmän förändring av hur den offentliga sektorn styrs och organiseras. Reformerna inkluderade bland annat ökad användning av prestationsmått, utvärderingar och dokumentation inom organisationer.
Källa: NE