Hon banar väg för förändring

Caroline Farberger är Sveriges första vd att komma ut som transperson. Att göra det offentligt var högst medvetet. Hon vet nämligen precis hur stort symbolvärde handlingen har för andra som kommer efter henne. Beslutet har redan börjat få effekt – i hennes direkta närhet.

Den 13 september 2018 gick Ica Försäkrings vd Carl Farberger till jobbet. Han var då en ljushyad, medelålders man. En gift, heterosexuell och kristen pappa som därtill var vd för ett stort försäkringsbolag.  

Dagen efter, den 14 september, lyder namnet Caroline Farberger. Till skillnad från dagen innan tillhör hon nu tre minoriteter. För det första är hon vd och kvinna. I det avseendet är hon förvisso långt ifrån ensam, men fortfarande i klar minoritet.

För det andra är hon en vd som lever i ett samkönat äktenskap. En ännu snävare minoritet, då homosexuella näringslivschefer är försvinnande få. För det tredje är hon vd och transsexuell. ”Den minoriteten är så liten”, förklarar hon, ”att jag kan hålla nordiska klubbmöten med mig själv”. 

Hon sitter i ett grönt bås på Icas huvudkontor i Solna intill den stora personalrestaurangen. Stämningen är rofylld men aktiv, ännu ett par timmar återstår innan lunchrusningen drar igång på allvar. Det har nu gått över ett halvår sedan hon tillkännagav sin transition (könskorrigering), sedan hon berättade för sina medarbetare om förändringen och samma dag gick ut med hela sin berättelse offentligt i ett uppmärksammat reportage i Dagens industri. 

Händelsen är unik i sitt slag och har fått uppmärksamhet därefter. Hon har utsetts till 2018 års HBTQ-person på QX-galan, gjort en och annan föreläsning om ämnet och fått ett enormt stöd i såväl sociala medier som privata mejl. Hon har delat med sig av sin berättelse för många, för berättar gör hon gärna. Det var tanken från början. 

– Jag har tagit beslutet att vara offentlig, eftersom jag vill inspirera andra personer att vara precis som de vill på sina arbetsplatser. Syftet är att bidra till ett mer öppet och inkluderande näringsliv. Det var ett medvetet val. 

Att det är en ledare som gör det är särskilt betydande. Visst kan man arbeta inkluderande oavsett vilken kategori man tillhör, menar hon, men något händer med en ledares perspektiv när denne själv börjar tillhöra en minoritet. 

– Givet att jag efter en lång och omfattande process kommit ut på andra sidan som kvinna – med vilka nya glasögon kan jag då se på den värld jag tidigare gått igenom som man? Vilka reflektioner gör jag om manligt och kvinnligt? Självfallet har det förändrats för mig. 

Hennes kvinnliga perspektiv är förstås ännu i sin linda, medger hon.

– Men jag tror att den som tillhör en minoritet är betydligt mer medveten om skillnaderna mellan den som tillhör majoriteten och inte. Oavsett om det rör sig om etnicitet, kön, läggning eller någon annan dimension. Som vit, manlig chef har jag på ett sätt varit medveten om frågeställningen om hur vi skulle få in fler kvinnor på chefspositioner. Men jag måste erkänna att den skulle ha kunnat vara högre upp på min egen agenda. Om man tillhör en norm så tenderar man att lalla vidare i livet med en ganska begränsad nivå av medvetenhet. 

”Jag har tagit beslutet att vara offentlig, eftersom jag vill inspirera andra personer att vara precis som de vill på sina arbetsplatser.”

Tidigare i sitt liv gjorde Caroline Farberger själv allt för att tillhöra normen och spela den manliga roll hon tilldelats vid födseln. Hon studerade till både civilekonom och ingenjör i dubbelfart i syfte att ”maximera plattformen” för sin kommande karriär – och upprätthöll sedan arbetstempot med 70-timmarsveckor på konsultfirman McKinsey. Hon fortsatte sin traditionellt konservativa karriär som entreprenör i dotcom-boomen innan hon slutligen landade i försäkringsbranschen. 

Hon menar att precis som andra som tillhör en norm, var hennes medvetenhet om andra gruppers perspektiv något begränsad. För 15 år sedan till exempel, när hon skulle rekrytera en kvinnlig gruppchef till Codan/Trygg-Hansa och kandidaten bad om ett extra möte innan de skrev under alla papper. 

– Hon sa att hon hade sovit väldigt dåligt den natten, eftersom hon inte hade berättat att hon var gravid. 

”Om det påverkar ditt beslut så har jag full förståelse för det”, sa den blivande gruppchefen. 

– Det gjorde väldigt ont i mig att höra de orden. För mig var det en självklarhet att det inte skulle påverka beslutet. Men jag var så oerfaren att jag bad att få stämma av med HR. Efter någon timme kunde jag bekräfta att det givetvis inte var några problem. 

Skillnaden i dag är att hon inte ens skulle blinka innan hon ger svaret. Och det är viktigt understryker hon, eftersom det är i det ögonblicket som ens företagskultur definieras. 

– Motsvarande situation inträffade faktiskt alldeles nyligen här på Ica Försäkring. 

Då svarade hon i stället: ”Fantastiskt, vilken underbart rolig nyhet. Och vet du vad – då ska du vara med och rekrytera din vikarie, det ska väl bli kul!”

– Minnet av den förändringen i ansiktsuttryck kan jag leva på länge. 

Jämförelsen mellan att gå till sin arbetsgivare för att säga att man är gravid och beslutet att berätta för densamme om sin kommande transition, är kanske inte helt rättvis. Men på samma sätt som kvinnor kan uppleva en osäkerhet inför att lämna beskedet trots lagstadgade rättigheter, var Caroline Farbergers besked minst sagt ett huvudbry. En skillnad är att arbetsgivarens agerande vid en transition fortfarande är ett helt oskrivet blad. 

– Jag hade så högt förtroende man kan ha för sin arbetsgivare. Men det är fortfarande en extremt stor sak, så nog hade jag fjärilar i magen. Teoretiskt sett skulle en arbetsgivare ha kunnat reagera med att påpeka att jag skulle kunna vara mentalt instabil, att de vill sätta mig i ett projekt i några år och sedan utvärdera hur det går. Det fanns ingen mall. Gravida kvinnor har ofta burit på en gnagande oroskänsla över att de kommer att ryka om det blir en neddragning. Den typen av känsla dök upp även hos mig. Helt oberättigad egentligen, men det är så människor fungerar. 

Hennes planering med transitionen började redan långt innan den tillkännagavs för företaget i sin helhet. I augusti lade hon upp en ettårsplan med en väl genomtänkt ordningsföljd – först familj, sedan släkt och vänner. Först därefter arbetsgivaren. Slutmålet var medarbetarna, och hela Sverige. Ungefär halvvägs tog hon ett möte med sin chef, Ica Bankens vd Marie Halling. 

– Det var ett fantastiskt möte mellan två människor, fyllt av kärlek och omtanke. Jag hade med ett papper där jag formulerat vad jag ville ta upp och i vilken ordning. Men det behövde jag aldrig titta på. Jag fick ett oförbehållsamt löfte om att det här bara måste gå bra. 

När de sedan involverade ett antal utvalda personer i ledningsgruppen möttes hon av lika ”förstklassiga” reaktioner. Ica-gruppens ledning reagerade överlag exemplariskt, berättar hon.

– Flera bedyrade sitt stöd för mig. Jag tror inte att någon hade hunnit kika i regelboken eller kolla upp vilken policy som gällde i ett sådant här fall, utan det kom rakt från hjärtat. De gick i borgen för att allt skulle gå bra. Det var den bästa möjliga responsen som en person som kommer ut som ickenormativ kan få från en arbetsgivare. 

Genom att skapa sin egen historia och sprida den till andra, öppnar hon själv för en ännu mer tolerant arbetsplats. 

– Ponera att det finns en kollega som är bekymrad över om hen kan komma ut som homosexuell eller inte, så har jag förhoppningsvis underlättat. 

Men företagets värderingar sätts också genom aktivt arbete, precis som Caroline Farbergers reaktion när den kvinnliga medarbetaren berättade om sin graviditet. 

– På samma sätt som att en person berättar om sin starka muslimska tro och ber om ett utrymme för att praktisera sin religion. Hur reagerar man då i det ögonblicket? Endera börjar man fundera på vad det skulle kosta och om det verkligen är företagets skyldighet att tillhandahålla. Eller så ser man personen som en värderad medarbetare, som man har ett starkt intresse av i sin verksamhet. Då bestämmer man sig där och då, i den stunden, och säger: ”Vi löser det.” 

Caroline Farbergers karriärtips: 

1. Följ din passion.

2. Var dig själv.

3. Se värdet hos dina medarbetare som människor. 

Lunchrusningen har tilltagit i Icas restaurang. Kanske går där en av Caroline Farbergers kollegor något lättare i stegen. För vd:ns inställning har redan börjat ge frukt. Så sent som dagen innan denna intervju kom en person fram till henne i samband med ett internt föredrag på Ica och delade med sig av något hen själv går igenom: 

”Jag vill att du ska veta att jag har ett barn som går från han till hon. Barnet har fått så mycket inspiration av storyn du delade med dig av i DI, och har följt dig längs vägen. Du har betytt väldigt mycket.”

– Då blev jag berörd. Jag hade kunnat fokusera på min transition i tysthet, men jag har varit öppen i media. När jag får höra om sådana reaktioner förstår jag att jag har gjort skillnad på denna jord.