Anne Ramberg: ”Vi är inne i en väldigt otäck tid”

I sommar går Anne Ramberg, generalsekreterare för Advokatsamfundet sedan 2000, i pension. Vi frågade henne hur hon ser på utvecklingen av rättssäkerheten. "Numer anses det radikalt att hävda 
alla människors lika värde", säger hon.


Hon planerar att
sluta sitt arbete på samfundet i samband med att hon i augusti fyller 67 år.

– Men jag kommer inte ägna mig åt att mata duvorna. Jag har bland annat en del internationella uppdrag som jag tänker fortsätta med.

I samband med att Anne Ramberg skulle tillträda som generalsekreterare i Advokatsamfundet förklarade hon i en intervju i Dagens Industri att hon vill ta initiativ i den rättspolitiska debatten och profilera advokatrollen. 

Blev det så?

– Vi har inte hunnit göra ett testamente över vad vi åstadkommit. Men när jag tillträdde fick jag i uppdrag av styrelsen att sätta samfundet på kartan, vilket jag tycker att vi har lyckats med. Vi är med i den rättspolitiska debatten i större utsträckning än tidigare, deltar i fler statliga utredningar och är oftare remissinstans. Det är ingen tillfällighet, utan ett resultat av systematiskt arbete.

Tycker du om att vara med i media?

– Jag tycker om att påverka. Vill man göra det kan man inte sitta bakom stängda dörrar. Opinionsbildning har blivit en allt större del av jobbet, vilket även gäller för många av mina utländska kollegor.

Många beskriver dig som en tydlig, men ­också kontroversiell person. Är du det?

– Jag försöker att klart och tydligt förklara var vi står i olika frågor. Det är inte mina privata åsikter som jag i första hand för fram, utan samfundets.  

Återkommande har Anne Ramberg kritiserats, inte minst från högerhåll, för bland annat uttalanden om civil olydnad, Israels agerande gentemot palestinierna och den skärpta flyktingpolitiken.

– Jag tycker att det både är förvånande och lite egenartat att bli kallad vänsterpartist, vilket händer, för att jag står upp för de ramar som ligger till grund för vårt samhälle. Detta handlar om att slå vakt om grundläggande mänskliga fri- och rättigheter, inte partipolitik.

Samtidigt har du fått kritik från vänsterhåll för ditt försvar av kungen i samband med att boken Den ofrivillige monarken kom ut.

– Det sätt man behandlade kungen på var helt otillständigt. Även han har rätt att omfattas av rättsstatens principer, men ingen ställde sig upp och tog den striden. I stället lät man tidningarna frossa i olika förfalskade bilder på statschefen i flera månader. Det var inte i sin ordning.

– Som vän av en fri press, och tidigare ledamot av Pressens opinionsnämnd, kände jag att detta var en fråga som var angelägen. Men jag försvarade inte kungen. Frågan som jag engagerade mig i gällde medias agerande som var helt oacceptabelt.

Är du privat vän med kungen?

– Ja. Men de omständighet att jag känner personen i fråga förtar inte sakligheten i min argumentation. Advokater ska dessutom inte vara opartiska. Advokater ska stå upp och slåss för det som de tror på.

Din företrädare var inte lika aktiv i debatten. Du är utåtriktad och dessutom den första ­kvinnan på posten. Är det en förklaring till kritiken mot dig?

– Jag upplever ett mycket starkt stöd från kollegor och allmänhet. Samtidigt finns det en massa olika skäl till att folk inte tycker om mig eller vad jag gör. Ibland har jag dessutom fel och förtjänar kritik. Men om folk blir arga för att jag uttalar mig i frågor som anknyter till demokratin, konstitutionen, rättsstaten och pressfriheten tar jag i allmänhet inte åt mig. 

Är det kul när det blåser?

– Jag tycker om att debattera och anser att man ska stå upp för det man tror på även när det stormar. Ändra uppfattning ska man göra när man har haft fel, inte för att det blåser lite.

Vad tycker du om metoo?

– Jag tror att metoo har gjort att man på många håll tar frågor kring sexuella trakasserier på större allvar än vad man gjorde tidigare. Viktiga samtal har kommit igång, vilket är mycket bra. Tidigare var det lättare att vifta undan de här frågorna än vad det är i dag.

Det är ganska får kvinnor bland de största advokatbyråernas delägare …

– Utan tvekan finns det ett glastak. Det innebär bland mycket annat att branschen tappar en massa kompetens. 

– Samtidigt vill jag betona att många byråer försöker få till stånd en förändring. Det är heller inte så att kvinnor i allmänhet är några viljelösa offer. Att vara delägare i en stor byrå innebär ofta en mycket stor och ojämn arbetsbelastning som kan vara svår att förena med ett familjeliv. En del kvinnor – och män – klarar det, medan andra gör andra val. Det måste man respektera.

Hur står det till med den svenska rättssäkerheten?

– Framför allt under senare år har synen på integritets- och rättssäkerhetsfrågor förändrats i negativ riktning. Vi har bland annat fått ett teknikimperativ. Allt som är tekniskt möjligt ska också kunna göras. För 15 år sedan diskuterade vi intensivt frågor kring exempelvis integritet och signalspaning. För man det på tal i dag, får man bara en stor gäspning till svar.

Varför då?

– På många sätt lever vi i en otroligt aningslös tid. Många tycks tro att staten alltid är god och aldrig missbrukar sina verktyg. Ibland känns det som om vi från samfundets sida är en ropande röst i öknen när det gäller frågor kring rättsstatens principer och integritet. Det är otäckt.

Under senare år har flera livstidsdomar rivits upp efter journalistiska granskningar. Vad säger det om rättssäkerheten?

– Det är både oroväckande och förfärligt. Varje sådant fall är ett misslyckande, samtidigt som det så klart är bra när oskyldigt dömda får upprättelse.

Sitter det i dag oskyldigt dömda i svenska fängelser?

– Ja, det tror jag. Det innebär dock inte att de juridiskt är felaktigt dömda. Bevisprövning är en mänsklig verksamhet och då kan det bli fel.

För att domstolarna ibland påverkas av den allmänna opinionen?

– Jag tror att svenska domstolar och domare har en väldigt hög integritet och inte låter sig styras av opinionen. Däremot kan det nog ibland vara lite annorlunda bland poliser och åklagare. Jag tror till exempel inte att det hade väckts något åtal i Da Costa-fallet om det inte varit sådant medietryck. 

Är polisutredningarna för dåliga?

– Ibland är kvaliteten en ren katastrof. Ett annat problem är personifieringen. När det gäller polis och åklagare, speciellt i de stora målen, kan man ibland skönja att de har fått hästar i loppet. De vill vinna målet och har svårt att förhålla sig objektiva, vilket är mänskligt med tanke på att de kanske har arbetat i flera år med något fall och vet att de misstänkta är banditer. Men det är inte bra för rättssäkerheten.

Vad ska du fokusera på under våren och fram tills du går i pension?

 – Fortsätta mitt arbete som vanligt och underlätta för min efterträdare att ta över.