Uppdrag: Att förebygga hoten

Åtta gånger om året samlas säkerhetschefer från tolv av Sveriges myndigheter för att diskutera och stötta varandra i kampen mot hot och våld mot anställda. För just förebyggande arbete är a och o, det är experterna överens om. Här är de bästa tipsen för hur du kan gå till väga.

Mikael Svensson.

Det är arbetsgivaren som har huvudansvaret för att kartlägga samt analysera riskerna och ta hand om medarbetare som utsätts för trakasserier, hot och våld på grund av sitt arbete. Men det är fortfarande vanligt att arbetsgivare väljer att prioritera frågorna först efter en incident. 

För elva år sedan blev Mikael Svensson, som då arbetade inom den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, kontaktad och erbjuden jobb av Åklagarmyndighetens dåvarande personaldirektör. En åklagare hade blivit utsatt för mordbrand och personaldirektören, som fram till dess hade haft hela ansvaret, insåg att något måste göras.

Mikael Svensson blev säkerhetschef och började med att ensam stötta hela landets åklagare. En och en halv månad senare exploderade en bomb utanför en åklagares radhusdörr.

– Det fick stort fokus och då får man resurser. Det är oerhört viktigt att en organisation har förståelse för bra säkerhetsarbete, förstår att det får kosta pengar och att det avdelas resurser, konstaterar han.

I dag är de fem personer på säkerhetsenheten som arbetar mot myndighetens 1 400 anställda.

– Någon av oss fem går alltid att nå, dygnet runt, året runt.

Det är ett digert arbete och för att kunna hantera en hotbild som både ökar och förändras samlas säkerhetscheferna för tolv av Sveriges myndigheter en gång i månaden. Samarbetet ger dem en möjlighet att lära av varandra, samtidigt som de diskuterar och tittar bredare på olika frågor. 

– Det har sitt ursprung i myndigheters samverkan mot organiserad brottslighet, förklarar Mikael Svensson.

I september presenterade Statskontoret rapporten Myndigheters arbete mot trakasserier, hot och våld. På uppdrag av regeringen har man tittat på arbetsgivarens ansvar och åtgärder för att förebygga att medarbetare utsätts för trakasserier, hot eller våld i sin tjänsteutövning.

Rapporten slår fast att det är verksamhetsanpassad och regelbunden utbildning som är den kraftfullaste åtgärden. Alexander Tilly, legitimerad psykolog, har utbildat både myndigheter och privata företag om konflikter, hot och våld i 20 år.

– Utbildning är det som brukar ge bäst effekt över tid, men då behöver den vara verksamhetsanpassad och återkommande, säger han.

Bemötande och kommunikation är också ett viktigt område som lyfts upp både i rapporten och av Alexander Tilly.

– Om man är skicklig på att kommunicera så kan man i högre grad lugna ner situationer som annars skulle kunna riskera att trappas upp. Sedan måste man komma ihåg att hur skicklig man än är på att kommunicera så kan man ändå hamna i situationer där någon oprovocerat går till angrepp, säger han.

Han lyfter upp tre områden som arbetsgivaren behöver jobba med för att förebygga hot och våld: fysiska åtgärder, utbildning och riskanalys.

– Det är viktigt att bygga ett slags säkerhetskultur i vardagen där man är uppmärksam, skicklig på att bemöta och tidigt vidtar åtgärder för att minska risken att man hamnar i trängda lägen, förklarar han och fortsätter:

– En riskanalys görs bäst i samråd med arbetstagarna för att verkligen fånga upp alla tänkbara risksituationer.

Både mental och rumslig förberedelse har stor betydelse, menar både Mikael Svensson på Åklagarmyndigheten och Alexander Tilly.

– Om man blir överrumplad så reagerar man mer instinktivt och mycket är beroende på dagsform och humör. Om man är mentalt förberedd så ökar chansen att man kan behålla lugnet och använda en strategi man funderat på i förväg. Då slipper man improvisera och chansen att man fattar kloka beslut ökar, förklarar Alexander Tilly.

I Sverige är vi ganska styrda av att vara artiga, men i en hotfull situation måste man bryta mot normen, menar han.

– Då är det en stor fördel att, innan mötet, ha tänkt på var man sitter och olika sätt att avbryta en obehaglig situation.

När vi ställs inför ett hot eller blir utsatta för våld så reagerar människor väldigt olika.

– Det finns ju en hel del modern krisforskning som visar att ingen typ av händelse rubbar oss på samma sätt som hot, våld och fientlighet från andra människor. Det påverkar ofta vårt grundförtroende för andra.

En del reagerar starkt för att gradvis återhämta sig, andra fastnar i sin krisreaktion. Ibland kommer reaktionen smygande över tid och andra reagerar inte särskilt starkt alls.

– Vi har olika tålighet och det kan dels handla om personliga egenskaper, dels om hur vi tolkade det som faktiskt skedde. Arbetsgivaren har ett ansvar att fånga upp de här olika reaktionerna, säger Alexander Tilly.

Det finns flera olika faktorer som påverkar hur vi återhämtar oss efter en kris. Han pekar på vikten av socialt stöd, fysisk aktivitet och att den som blivit utsatt känner att den tas på allvar.

Det innebär att det spelar stor roll vad arbetsgivaren gör efter en händelse. Att symboliskt visa att man bryr sig och stöd från kollegor kan vara lika kraftfullt som stöd från experter. Han rekommenderar dock att arbetsgivaren har som rutin att erbjuda stödsamtal till medarbetare som utsatts för hot eller våld.

När en medarbetare på Åklagarmyndigheten har utsatts för allvarligare hot eller våld anmäler chefen en arbetsskada till Arbetsmiljöverket och det är arbetsgivaren som polisanmäler.

– Det ska inte ligga på den enskilda åklagaren att ta ställning till. Vi har nolltolerans mot hot och våld och därför är det arbetsgivarens ansvar, säger Mikael Svensson.

Vid incidenter med allvarliga hot är rutinen att den utsatta alltid får ett stödsamtal.

– Jag tror att det är viktigt att visa på heltäckande skyddsnät – att någon tar hand om mig på olika sätt, att det finns en organisation som är beredd att stötta. Åklagare är ofta ensamma med sina ärenden, men de har möjlighet att ventilera sin oro med säkerhetspersonal och det brukar hjälpa många, förklarar han.

Mikael Svensson betonar vikten av att arbetsgivaren jobbar med förebyggande insatser.

– Har det till exempel varit ett antal tillbud utan att det egentligen har skett något så är det tydliga signaler som indikerar att det finns säkerhetsrisker och då ska arbetsgivaren följa upp och vidta skyddsåtgärder, säger han.

På Åklagarmyndigheten har man identifierat de medarbetare som har en högre risk att bli utsatta för hot eller våld.

– Och för dem gör vi en individuell riskanalys med kontroll av hemmasituation, hur sårbara de är, var de bor, hur de tar sig till jobbet och så vidare – vi ser till helheten. Säkerhetsarbetet går hand i hand med att åklagararbetet blir av, annars är risken för självcensur stor.