Nyfiken på allt

Han har ägnat 20 år åt att hjälpa privatpersoner att spara. Men nu, när den ekonomiska krisen står för dörren och världen lämnar fossila bränslen för elenergi, vill Claes Hemberg stå i första ledet. Hur? Som han alltid har gjort: genom att folkbilda.

Unge Claes Hemberg hade svårt att hänga med i skolan. Svenska, samhällskunskap, geografi och kemi … Han förvånades över hur obegripliga många ämnen var. Länge förstod han inte varför. Men när han hade kommit upp i tidiga tonåren och familjen bosatt sig i Stockholm hade han lokaliserat problemet: skolböckerna passade honom inte.   

Less på den risiga pedagogiken tog han bestämt upp block och penna – och började skriva egna versioner av böckerna. Med ny disposition och egna illustrationer fick han grepp om ämnena. 

Plötsligt gick skolgången bättre. 

Så har han sedan fortsatt. Oavsett om man syftar på hans sex år som journalist eller hans tjugo år som privatekonomisk sparexpert. Eller hans framtid för den delen. 

Ljudet av bestick mot porslin är nästan öronbedövande på en inglasad lunchrestaurang vid Kungsträdgården i Stockholm. Claes Hemberg är lätt att känna igen när han kliver över tröskeln; luggen är sedvanligt sned och de karaktäristiska hängslena kikar fram innanför den öppna jackan. 

Han är en kvart sen. Kanske inte så konstigt, med tanke på att han har fyra möten inbokade bara i dag, och därtill ett kvällsseminarium om mat. Man kan tro att en man som nyligen slantat in 20 miljoner kronor på aktieutdelning skulle luta sig tillbaka ett tag, men inte Claes Hemberg. För han är på jakt. 

– Under mina åtta månader i frihet har jag jobbat heltid med att träffa människor. Inte kan jag sitta på kammaren och fundera när det händer så mycket spännande, säger han och beställer in dagens fisksoppa. 

”Träffa människor” kan översättas till flera saker. Till exempel innebär det en föreläsningsturné. Det kan också betyda att coacha vd:ar. Men kanske framför allt att vara en länk mellan företag och kunder.

– Tänk ett techbolag i energisektorn. Å ena sidan har produktutvecklare, marknadschefer och forskare inte alltid koll på vad kunderna faktiskt behöver. Å andra sidan vet inte alltid kunderna vad de själva fordrar – mer än att de har ett problem som behöver en lösning. Då ordnar jag terapeutiska möten och intervjuar kunderna medan produktutvecklarna lyssnar. 

Sedan skriver han ner sina intryck. Ungefär som i skolan; ta in vad någon försöker säga – och förklara vidare på ett pedagogiskt sätt. Som förhoppningsvis också andra förstår. 

– För mig blir det som en betald utbildning. Men det är inte pengarna som är det viktiga, utan det är att bredda mina perspektiv och hitta ett företag som kan bli min nya hemvist. 

Han ler och sätter ett finger på huvudets högra sida. 

– Tidigare har jag mest använt den här sidan av hjärnan. 

Sedan pekar han på den vänstra. 

– Nu vill jag använda den här. För jag tror att jag har andra förmågor än de jag tidigare använt. 

Det Claes Hemberg söker efter är sin plats i en ny ekonomisk situation – som han liknar vid sin farfars åker.  

– Vår ekonomiska tid påminner lite om att vara bonde; det växer lite, men vi har inte direkt några partyn på gång. Ekonomin i västvärlden växer långsammare. 

Det beror på två saker, menar han; dels tillväxten, dels räntan. Han tar en skopa saffransfärgad fisksoppa och backar klockan för att förklara. 

– Historiskt sett har tillväxten i världen legat på låga nivåer, runt en procent. Men runt 1858, när industrialiseringen tar fart efter jordbrukseran, börjar tillväxten sticka iväg. De följande 100 åren har vi en tillväxt på omkring 6–8 procent. Men sedan har tillväxten fallit ihop. Nu är vi nere på kanske två procent. 

Det försökte centralbankerna kompensera genom att ”manipulera räntan”, fortsätter han. 

– Generationen före mig, alltså mina föräldrar och den tidens chefer, erkände inte den försämrade tillväxten utan försökte i stället jobba med Riksbankens styrränta. Den släpptes fri och runt 1992 gick de svenska räntorna i taket på omkring 14 procent. Sedan har räntan med Riksbankens goda minne sänkts, sänkts, sänkts under 35 års tid – och nu är vi nere på minus. 

Samtidigt har vi sett en stark ekonomi ”i många herrans år, driven av globaliseringen”, förklarar han. Vilket har inneburit låga låneräntor. 

– Det har gjort att folk sprungit iväg och köpt aktier, bilar, bostäder eller vad det kan vara – som de kanske inte hade gjort om räntan legat på normal nivå. I dag betalar svenskarna 1,55 i snitt i boränta. Den borde ligga på runt 3–5 procent på sikt. Den ökningen kommer att vara jättejobbig för många. De kanske inte riskerar att hamna på gatan – men däremot kommer de inte ha råd med överkonsumtionen av nya bilar eller Thailandsresor, säger han. 

Många talar om en krasch i den stundande lågkonjunkturen. Vad tror du? 

– Njae … Det kan bli jobbigt. Men vad är en krasch? 

Den ekonomiska krisen för tio år sedan? Vissa tror att det kommer bli värre än den gången.

– Okej, då föll börsen 48 procent. Det tror jag inte kommer hända. Snarare blir det runt 25–30 procent. Och vad som är värst kan man diskutera … förra gången var det rakt ner och rakt upp igen. Om det blir en utdragen dipp på grund av de låga räntorna och pressade bostadspriser – ja då kanske det blir tufft. 

Claes Hemberg

Ålder: 50 år. ”50-årskris? Har inte tid med det just nu.”
Bor: Vasastan, Stockholm.
Gör: Letar efter nästa steg. 
Utbildning: ”Historiskt: Journalistik och ekonomi men också lite juridik, kinesiska, sociologi … Just nu: mest teknik, stordata och energi.”
Familj: ”Javisst.”
Motto: ”Envishet vinner ofta över tajming, snabbhet och smartness.”

Claes Hemberg vet vad det kan betyda att köpa en dyrare bostad än man har råd med. Hans föräldrar (en flygfältsingenjör och en förskollärare) köpte ett stort hus som kostade mycket pengar. Det var inte så att familjen svalt – men det rådde ständigt brist på pengar. Han lärde sig därmed tidigt värdet av en god ekonomi. 

– Så jag började extrajobba när jag var femton som tennistränare och servitör på en hamburgerrestaurang. Just för att få en egen budget och kunna känna frihet. Efter två år kunde jag ersätta min gamla skrivmaskin med en riktig dator. 

Vid den tiden – i slutet av 1980-talet – hade hans översättningar av skolböcker övergått i en ambition att bli journalist. Datorn tillsammans med den pedagogiska förmågan resulterade i artiklar. De publicerades genom åren i allt från Svenska Dagbladet till Strömstads Tidning och han jobbade i flera år som reporter på bland annat Aftonbladet. 

1998 dök en helt ny möjlighet upp; att hjälpa människor förstå ekonomi på den då nystartade aktiemäklaren Avanza. Där använde han som bekant skolboksmetoden. Eller journalistik, om man så vill. 

– Jag lade mycket tid på att söka rätt på information, hitta oberoende källor och inte minst fundera på vad mottagaren behövde ta ställning till – eller lära sig. Jag drevs av stor nyfikenhet. 

Det handlade gärna om sådant han märkte att folk ännu inte insett. 

– Sedan hittade jag olika sätt för att diskutera frågorna enkelt och pedagogiskt, allt beroende på konjunkturläge. När jag i början pratade om lågprisfonder så fanns det till exempel nästan inga alls. Men senare, runt 2011 kom plötsligt nästan alla storbanker med egna lågprisfonder. I dag är man pinsam om man inte har ett gäng! 

Folkbildning var drivkraften, understryker han. 

– Så har det varit hela tiden. Att jag upptäcker saker som fler människor borde ta del av. Sedan om det är journalistiken, Avanza eller det jag håller på med nu, det är inte så stor skillnad egentligen. 

Resonemanget distraheras av Claes Hembergs soppsked. Han håller den i höjd med ögonen, granskar den skeptiskt. 

– Höh, vilken sked. Jag är något av en skedfetischist och har en stor samling hemma. Alltid när jag reser eller är ute på kaféer köper jag snygga skedar. Men de kan inte vara som de här. De måste ju ha en vinkel! 

Han verkar ha en förmåga att bli nyfiken på allt möjligt. Förutom skedar talar han sig varm om pizzadegens jästid, som han lärde sig om vid en matlagningskurs på ett bageri i Italien. ”Kaffenörd” är han också. 

Kanske var det just den egenskapen som gjorde att han till slut lämnade Avanza, efter 20 långa år. Privatsparande betraktar han förvisso som ett outtömligt ämne, men han såg med spänning på saker som hände i ekonomin och kände att han ville vara med på ett hörn. 

Men vilket? Det är just det han är i färd med att ta reda på. Än så länge har han lokaliserat tre områden där han kan tänka sig att hugga in: teknik, stordata och energi. 

– Den låga tillväxtnivån gör att vi kommer att få det besvärligt i Europa de kommande 10–30 åren. Vi är inte längre världsekonomins regalskepp utan står numer inträngda mellan USA, Kina, Ryssland och dessutom en jäkla röra i Mellanöstern. Jag är ingen dystopetter, allt kommer inte gå åt pepparn …

Men vi måste vara noggrannare i privatekonomin och hur vi använder stordata, understryker han. Och inte minst: Teknikbranschen måste lyckas med övergången från fossila bränslen till elenergi. 

– Det är en av de viktigaste och därmed mest spännande processerna just nu. De länder som är snabbast med den utvecklingen kommer att kunna sälja produkterna till andra länder. Där tror jag att Sverige med sin industriella bas har en god chans. På köpet kan det också rädda klimatet. 

Om just energi blir Claes Hembergs nisch framöver återstår att se. Men det tycks vara en lågoddsare. 

– I de branscher jag tittat på händer det väldigt mycket. Det innebär många diskussioner och i sådana uppstår alltid många missförstånd. Där kan min specialitet komma till användning – att göra komplicerade samband enkla och intressanta.