Experterna om fem svåra samtal på jobbet

Tar kollegan äran för ditt jobb? Blir du kallad för lilla gumman av kontorets patriark? Eller spelar bordsgrannen musik lite för högt? Jusektidningen Karriär dyker ner i fem jobbsituationer du helst vill slippa – och ger dig experternas bästa råd på hur du hanterar dem.

När kollegan inte tar sitt ansvar

Måndag förmiddag på kontoret, ett par timmar in i arbetsdagen. Veckan har börjat lite motigt med en stökig lämning av barnen och en kraschad dator. Men så fort du kommit på banan gör du det du ska till punkt och pricka, precis som alltid. Så sneglar du över axeln; kollegan plöjer Youtube och garvar – i dag igen. Retsamt, på gränsen till provocerande. Du har en hånfull kommentar på tungan, men ska du verkligen fälla den?

Elaine Eksvärd, författare och retoriker, har tagit ett och annat snack på jobbet. Dessutom har hon en idé om när du borde göra det. 

– Har personen gjort sitt jobb inom tidsplanen så är det klart att man får kolla på ett klipp. Jag tycker generellt att alla ska ge sig själva belöningar i vardagen såväl som på arbetsplatsen. Tillåt dig en begränsad Instagram-paus när du har svarat på tio mejl till exempel. Det är inte bara att vi behöver det, hjärnan jobbar också väldigt bra passivt. Många idéer dyker upp under fikapausen. 

– Men om kollegan faktiskt inte gör sitt jobb? Då skulle jag fråga: ”Hur känner du inför ditt youtubeande på jobbet? Känns det okej?” Och dessutom framföra vad jag själv tycker om det.  

Men än bättre är att vända sig direkt till chefen, menar hon.

– Annars kan det bli problematiskt rent hierarkiskt. Som chef hade jag velat känna till om någon sitter och bara värmer kontorsstolen, eftersom personen kostar företaget pengar. Om någon inte tillför något så påverkar det hela ekonomin – även de andras löner och arbetsbörda. 


När någon stör

Han gormar och skrattar, pratar högt och länge. Få saker är så störiga som en kollega som är helt gränslös när det kommer till telefonsamtal. Finns det något reko sätt att påpeka saken?

– Utgå från att personen inte menar illa – och ge ett förslag på hur det kan bli bra, föreslår Elaine Eksvärd och ger ett exempel: ”Du kanske inte märker det själv, men alla hör ditt samtal. Nästa gång kanske du kan gå till ett rum?” 

Men det finns gråzoner för vad som kan betraktas som okej och inte. 

– Om flera personer har en diskussion till exempel, och du inte vill delta, då kanske det är du som måste ta på dig ett par hörlurar. Man får se det hela lite demokratiskt. 

Vissa störningsmoment är lurigare än andra. Som en illaluktande kollega till exempel, vilket lär vara en av de känsligaste sakerna att ta upp med vederbörande. 

– Det är ett ämne för chefen. Denne bör inte säga ”du luktar svett”, utan snarare något i stil med ”det är något med din tröja i dag, den luktar inte helt hundra. Jag har märkt det här några gånger innan och vill bara göra dig uppmärksam på det”. 

Det kan ju vara mediciner och sjukdomar inblandade?

– Då ligger det på personen att berätta det. Man kan inte skapa förklaringar själv, som personen inte har yttrat. Det är väldigt svenskt att gömma sig bakom en eventualitet … för det kan också vara så att personen helt enkelt återanvänder tröjor ofta i tron om att de luktar okej. Om man säger till så hjälper man personen. Det är schysst – även om det är jobbigt att framföra.


När någon blir mobbad

Ingen hejar när hon dyker upp på morgonen. Hon har aldrig blivit medbjuden på after work. Hon är helt enkelt inte med i gemenskapen bland kollegorna. Alla vet att det pågår, men ingen gör något åt det. Vad kan man göra? 

Ovanstående situation är en av tre typer av mobbning som förekommer på arbetsplatser, menar Stefan Blomberg som är psykolog och forskare vid Arbets- och miljömedicin på Linköpings universitetssjukhus – och särskilt kunnig inom mobbning. 

– Det hör till en kategori man kallar för personinriktade handlingar; elakheter mot dig som person, som utfrysning, skvaller, förtal, skitsnack eller att man driver med dig på ett kränkande sätt, säger han och fortsätter:

– De två andra kategorierna rör dels arbetsrelaterad utsatthet, dels, mer ovanligt, att du utsätts för aggressivt och hotfullt beteende.  

Den som ser att något av ovanstående förekommer bör enligt Stefan Blomberg i ett första skede ta kontakt med den som utsätts. 

– Fråga först om du verkligen tolkade situationen rätt, för att försäkra dig om att du inte har missförstått något. ”Hörde jag rätt? Är det verkligen såhär?” Fråga vidare hur du kan ge stöd. Allra enklast är det att vara flera som går ihop och stöttar personen. 

I nästa steg kan man gå vidare med saken till sitt fackförbund. När du följaktligen tar upp det med chefen har du därmed även förbundets juridiska skydd i ryggen. Men det får aldrig ske utan den utsattes medgivande. 

– Kom ihåg att den utsatte äger bollen. För när man lyfter frågan så innebär det också att man drar igång en process. 

Han vill slutligen påminna om att alla har en såväl etisk som arbetsmiljömässig skyldighet att flagga för att mobbning förekommer på en arbetsplats.

– På samma sätt som att du måste tala om för arbetsledningen att en maskin är livs-

farlig för medarbetarna, måste du tala om att de här beteendena förekommer – eftersom de över tid kan vara farliga för hälsan, särskilt om de är grova och pågår länge. 

När någon tar åt sig äran – för ditt arbete

”I den senaste rapporten framgår det att jag fann en alldeles förträfflig lösning på kundens problem”, stoltserar Erik på morgonmötet. Vid hans sida sitter även Lina, Sara och du själv, som samtliga var lika delaktiga som Erik i att hitta lösningen. Men det nämns inte med ett enda ord. 

– Då tycker jag att man redan på mötet ska vara snabb och inflika ”ja, visst löste vi det bra Erik – inte minst när vi skrev såhär och gjorde sådär”. Man kan även ta upp det med honom efter mötet, att det kändes tråkigt att han inte creddade alla, säger Elaine Eksvärd. 

I jantelagens land kan det uppfattas som girigt eller skrytsamt att vilja ta åt sig äran för ett jobb. Är det ändå värt att påpeka?

– Du skryter inte. Du redogör. Studier visar att chefer inte ger mer lön till de som jobbar – utan de ger mer lön till de som berättar att de jobbar. Så det är mycket viktigt att synliggöra vad man faktiskt har gjort.


När folk ”skämtar” nedsättande i fikarummet

”Men lilla gumman, du behöver inte bli hysterisk.” Skojigt? Knappast för alla. I en sådan situation bör man markera direkt i stunden – men på rätt sätt, menar Elaine Eksvärd. 

– Om någon kallar dig för ”lilla gumman” kan du replikera med: ”Det du säger nu är sexistiskt. Men det klär dig inte, för du är ju inte sexist eller hur?” På så sätt skiljer man på sak och person, och markerar att det är fel utan att sänka kollegan. Det är som att sälja en skjorta; du köper den inte om säljaren är aggressiv och pekar på dig, utan du köper den om säljaren säger att den skulle passa dig. Det är samma sak med åsikter och budskap. 

Men det är inte alltid lätt att säga ifrån, inte minst om kommentarerna ligger inom ramarna för den rådande jargongen. Psykologen Stefan Blomberg har många års erfarenhet inom företagshälsovård och arbetsmedicin och menar att det rent av kan vara skadligt att på egen hand sätta sig emot en generell jargong. 

– Då pekar man ut hela gruppen, vilket är otroligt mycket svårare. Då blir man ett hot mot gruppen och dess norm, säger han. 

Sådan jargong är ett arbetsmiljöproblem, menar Stefan Blomberg, som chefen är ytterst ansvarig för. Därför ligger det på dennes ansvar att med hjälp av policys komma till rätta med destruktiva jargonger. 

– Man får snacka som man vill utanför jobbet, så länge man inte bryter mot lagstiftningen förstås. Men en arbetsplats är en professionell plats där vi har snävare regler än ute i samhället. Där är vi ”inlåsta” med varandra på ett sätt som gör att vi måste ställa högre krav. Därför måste arbetsgivaren klargöra vad som är okej och inte.