Skogstokiga hittar lugnet i naturen

Tänk dig att du vandrar i skogen, hör fågelsång och vilar blicken på trädstammarna och mossan. Medan du går märker du hur stressen rinner av dig och du fylls av ett stort lugn. Det är just de här fysiologiska effekterna som gör det så viktigt att vistas i naturen.

Det är ingen tillfällighet att vi blir lyckliga av att höra fåglarna, och när det är varmare ute, gå barfota i gräset. Att vara i naturen handlar om mycket mer än att få frisk luft. Det här är ett sätt att stärka immunförsvaret och sänka den inneboende stressen.

Den urbana miljön är full av människor, bilder och text, som över­öser oss med information och reklam. Vi har också en tendens att värdera allt i vår omgivning, utifrån tycke och smak.
Däremot är det svårt att bli irriterad på ett träd som står snett eller känna att fågelljud och löv som rör sig i vinden är störande. En icke-hotfull miljö tar mindre energi från oss, vilket stämmer med teorin om naturen som en plats utan krav och dömande tankar. Naturen är en plats där sinnena får vila, men samtidigt bli uppslukade av enkel, ostrukturerad och vacker omgivning. Det är som om kropp och sinne hittar hem när vi är i naturen. 
I Japan har fenomenet skogbadning, Shinrin-yoku, funnits i årtionden. Det har inget med vatten att göra utan innebär att besöka skogen en kort stund för avslappning och rekreation. Yoshifumi Miyazaki, japansk forskare inom miljö och hälsa, tror just att våra kroppar slappnar av i behaglig naturmiljö eftersom det är vårt ursprung. Han talar om att våra sinnen är anpassade att tolka information om plantor och forsar, och inte trafik eller höghus.

De buddhistiska munkarna i ­Bordeaux, som jag bodde hos förra sommaren, pratade mycket om moder jord, att promenera med mindfulness på jorden för att få harmoni. Men i dag lever de flesta inte med naturen som tidigare, vi har tappat kontakten med den. För 200 år sedan bodde större delen av Sveriges befolkning på landet. I dag är det tvärtom: 85 procent av oss bor i tätorter. Urbaniseringen har många fördelar, men forskningen visar att den påverkar vår hälsa negativt. Storskaliga folkhälsoproblem, som fetma och depression, har ett klart samband med hur mycket tid vi vistas inomhus. Och i stadsmiljö.
Forskaren och läkaren Esther Sternberg studerar hur känslor och upplevelser påverkar immunsystemet och har även kopplat det till miljö och vår omgivning. Bland annat har hennes studier visat att sjukhuspatienter, som kan titta ut på natur, återhämtar sig snabbare än de som inte har samma utsikt. Hon har fått fram att positiva miljöer, som doftande natur och fågelsång, triggar delar av hjärnan som är kopplade till må-bra-hormon. Det här fungerar även på dem som säger att de tycker att det är tråkigt att vara i naturen. Hotellrum tar ju extra betalt för rummen med havsutsikt, så det verkar finnas något inom oss som säger att havet är bättre än en husvägg utanför fönstret.

En grupp holländska forskare fann 2009 att människor som bor med högst 800 meter till naturen löper mindre risk till att få någon av 15 olika sjukdomar. Bland annat handlar det om depression, hjärt- och kärlbesvär, astma och migrän. Under förra året granskade ett internationellt forskarteam en mängd hälsoundersökningar, som fyllts i av invånarna i Toronto i Kanada. Teamet kom fram till att de som bor i kvarter med många träd mådde bäst, med lägre dödlighet och mindre stresshormoner i blodet.

Det räcker med en kvarts promenad i skogen, jämfört med i stadsmiljö, för att minska stresshormonerna med 16 procent, enligt forskning. Det behövs alltså inte så mycket tid för att ge effekt. Men kan det fungera så att vi mår bättre av naturen utan att verkligen vara i naturen?
Ja, om vi ska tro forskare i Sydkorea, som har studerat hjärnaktiviteten hos människor som tittar på olika typer av bilder. När försökspersonerna såg på urbana miljöer hade de mer aktivitet i den del av hjärnan som är kopplad till oro och rädsla. Naturbilderna triggade i stället delar i hjärnan, som är kopplade till empati och viljan att hjälpa andra.
 De som inte vill eller kan ”skogsbada” eller krama ett träd på lunchen skulle med andra ord kunna titta i en bok med naturbilder för att kicka igång lite måbra-hormoner…
Jag slås ofta av hur sterilt designade många kontor är, trots att fler växter och naturinslag verkar påverka oss positivt.
Forskaren Matilda van den Bosch vid Sveriges lantbruksuniversitet har funnit att stressnivåerna efter ett pressat matematikprov normaliserades snabbare när försökspersonerna fick sitta en stund i ett rum med fågelsång och 3D-bilder av natur, jämfört med i ett vanligt rum.

Ett mötesrum med klätterväxter och blommor på bordet kanske ökar samarbetsviljan i en grupp? Ett meditationsrum med tapeter av natur skulle säkert motivera en rejäl paus under arbetsdagen. Eller varför inte  och varför inte slå till med mer växtlighet på skrivbordet?